Utveckla hungern hos individen

Funderar lite i nuvarande Timrå-kris. Tänk om det ändå är så, att Timrå IK nu har ett starkt försvarspel spikat och klart med Lundström som förstemålvakt. Och att nästa utvecklingsdel är anfallet och effektiviteten.

Anfallen har bevisligen fungerat i de två senaste matcherna efter uppehållet, dock utan mål. Något säger mig att marginalerna grinar oss ill nu när laget försöker utan och innan. Men det kommer vända, så länge laget försöker. Det visar all historik. Marginaler jämnar ut sig.

Timrå ska fortsätta på den inslagna vägen av försök, men kanske inte bara skjuta för skjutandets skull. Det blir ett fånigt mönster bara det. Nej, det är hungern, brinnandet, skåningslösheten, ja rent av elakheten framför mål som avgör. Och den hungern måste varje individ hitta inom sig själv. Det är först då som samtliga bitar kommer falla på plats i anfallsspelet.

Hur mycket jobbar Montén med invididerna? Det är en relevant fråga i detta sammanhang. Man kan ha ett starkt kollektiv som försvarar sig bra. Men man gör inte mål i grupp. Att göra mål tillhör det individuella, och för det krävs ett individuellt arbetssätt och samtal och utveckling av enskilda forwards, vad gäller självförtroende och egen tuffhet.

Kopia

Efter Modo-Timrå (2-0): Timrå kopierar Frölunda-matchen helt och hållet och förlorar denna gång med 2-0. Bra försvarsspel, bra Lundström i målet, bra tryck framåt med många målchanser, men pucken går helt enkelt inte in.

Mönstret är tydligt. Timrå började serien mycket bra, där de få mål man gjorde räckte till många segrar tack vare ett starkt försvarspel. Men redan då märktes bristerna i målskyttet där laget gjorde i snitt 2-3 mål framåt vilket kändes för lite. Efter uppehållet har problemet med målskyttet kommit i ännu större fokus. Om målskyttet inte var bra tidigare så har det låst sig rejält nu.

Frågan är om det kommer att bli bättre. De forwards som värvats till laget har inte blommat ut eller visat det kunnande, den målhunger och spetskompetens som krävs.

Man får dock hoppas att det vänder för laget, så att nåt mål igen får upp självförtroendet.

Jag skulle vara nöjd om Timrå åtminstone gör sina 2-3 mål per match och lever på sitt försvarspel.

Om "fotbollsresultatet" 0-1

Efter Timrå-Frölunda (0-1): Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka kring den här matchen. För det första såg jag den aldrig men förstod av rapporterna att Timrå visade stark vilja och skapade både tryck och flertalet chanser. Joakim Lundström i målet inger ett betydligt större lugn än Bellissimo, vilket smittar av sig på försvararna som gör en bättre match ikväll.

Men sen är det åter detta med ineffektiviteten.

De matcher som Timrå vunnit i år har grundat sig i att man varit i ledning och sen kunnat försvara sig på sitt starka sätt, plus kanske göra ett par mål ytterligare framåt då motståndarna måste öppna upp sig. Eftersom Timrå just nu har fasligt svårt att göra mål, så minimeras vinstchansen då laget kommer i underläge och motståndarna täpper till.

Den här matchen var nästan pinsamt övertydlig med tanke på detta. Frölunda tar ledningen med 1-0 och åker hem med tre poäng på det resultatet.

Jag skulle också tacka och ta emot då.

Ett mörker

Efter Växjö-Timrå (3-0). Jag hade väldigt dåliga vibbar inför den här matchen. Och tyvärr besannades de. Det var frustrerande och närmast plågsamt många gånger att följa denna match (gratis via C-more av någon anledning). Bellissimo gör ännu en dålig match tillsammans med Timrå-försvaret, som såg stressat och oskärpt ut. Till slut orkade jag inte ens räkna till antalet bjudningar eller hopplösa felpassningar som förekom. Och framåt fanns idag inte ens kraften att etablera något större tryck, än mindre att skapa heta målchanser.

Nej, det här var ett stort mörker och jag ogillar rejält den lilla tendens som infunnit sig just nu. Det är visserligen fortfarande jämnt i tabellen men känslan är att kvalserien känns närmare än slutspel. För håller denna tendens i sig kommer laget sugas ner alltmer mot botten.

Efter den fina Modo-vinsten innan uppehållet har Timrå inte alls kommit upp i samma nivå. Visserligen tog man en meriterad vinst mot Färjestad hemma förra lördagen, men problemet är att detta lag tagit som vana att följa upp en succè med att gå ner sig i matcherna efteråt.

Alla de poäng Timrå tagit har till stora delar berott på ett gediget försvarspel där man arbetar för varandra. Det är Timrås styrka i årets Elitserie. Men detta är samtidigt inget som bara finns där automatiskt. Efter en vinst och succé är det precis som om många spelare tror just detta. Många tycks gå ut i nästa match och glittrar och vill spela anfallsspel. Tja, åtminstone fungerar inte det starka försvarspelet igen av någon anledning, där man just sliter för varandra.

Det här måste man pränta in i spelarna. Timrå har i år inte ett lag som kan vinna matcher med 4-1, 5-2, 6-3 eller liknande. När laget går ifrån den starka lagandan i försvarspelet förlorar man istället med

3-5 mot Hv71.
2-5 mot Linköping.
0-3 mot Växjö.

5-13 i målskillnad på de tre senaste matcherna talar sitt tydliga språk.

Timrå vinner och förlorar mot fel lag också. Vinster mot Skellefteå, Modo och Färjestad är sköna givetvis, men inte på bekostnad av förluster mot bottenkollegor som AIK, Växjö och Rögle, även om man lyckades vinna mot Rögle i senaste mötet.

Om man i mörkret ska hitta något positivt, så är det ändå karaktären i laget, den laganda som burit fram laget mot alla poäng hittills under säsongen. Det fanns signaler i andra halvan av matchen som tydde på en gemensam vilja att komma igen.

För många misstag

Efter Linköping-Timrå (5-2): Linköping tar ledningen efter blott 39 sekunder. Ett tag låg Timrå under med 2-0. Ändå förmår laget att gå upp till 2-2 vilket är starkt. Men innan man ens landat i detta så åstadkommer Timrå åter ett uselt försvarspel som leder till Linköpings 3-2 och uppförsbacken dyker upp igen för Timrå.

Timrå kom fel hela tiden i denna match och Linköping behövde inte göra någon av sina bättre matcher. Det börjar dock dra ihop sig kring de nedre strecken nu när hälften av Elitserien är spelad. Att Timrå plötsligt har släppt in tio mål på bara två matcher plus fortsatt ineffektivitet i målproduktionen är något som poppar upp som ett klart orosmoment i dagsläget. Laget måste få en trend i att vinna matcher, inte vinna nån match då och då.

För stor respekt

Efter Timrå-HV71 (3-5): När Timrå ledde inför sista perioden med 3-2 mot serieledaren, fick jag något mäktigt och storslaget över mig, en känsla av ett enormt stordåd värt detta hårt kämpande Timrå. När matchen var slut hade ändå HV71 vunnit, med klara 0-3 i sista perioden.

Kanske spelarna kände samma sak. Att leda med 3-2 mot serieledaren. Då vill man inte göra bort sig, även om man vill väldigt mycket - då chansen mot storheten ligger dallrande inom räckhåll. Jag tror det for en mängd tankar i huvudet på spelarna då man klev ut på isen för tredje perioden. Problemet var att alla inte tänkte samma sak - att kämpa ner HV71 gemensamt och som ett lag. Istället for spelarna runt i egna tankar med respekt för HV71, att inget som helst fungerade i sista perioden. 0-3 som sagt.

Men det här Timrå-laget har framtiden för sig. Timrå har aldrig blivit utspelat i år. Och att stå upp mot ett av Elitseriens absolut bästa lag tyder på en stark karaktär i Timrå-laget.

Allt har en början.

Hemmaplan!

Efter Timrå-Färjestad (3-1): Det som är mest glädjande med denna seger, är bibehållandet av en positiv trend på hemmaplan, något som varit helt sönderslitet tidigare. Laget har konstigt nog varit betydligt mer avslappnade och fokuserade i bortaspelet, medans det sett mer spänt och svårt i hemmamatcherna då man naturligt vill visa sina hemmasupportar vad man kan.

Efter att hemmaplan-spöket jagades bort med matchen "Timrå-Rögle (3-2)", efter att man försvarsmässigt och tålmodigt plockat ner Luleå i matchen "Timrå-Luleå (1-0)", efter att man utfört en underbar laginsats i derbykampen "Timrå-Modo (3-0)" följer Timrå upp hemmasegerraden med mäktiga 3-1 mot Färjestad.

Timrå gick ut hårt, exakt som man alltid ska göra. 3-0 efter första perioden hämtade aldrig topplaget Färjestad igen. Andningspaus får motståndarna göra när de fått stryk och är på väg hem igen, och sitter med sina mobiltelefoner och suktar efter frugan.

Det fanns en tid då motståndarna hade enorm respekt för Timrås hemmamatcher. Man visste att det skulle bli svårt, dvs att man behövde mobilisera samma gedigna och ursinniga kamp tillbaka. Det fanns en tid då Eon-arena krävde väldigt mycket av motståndarna för att ens ta poäng.

Tänk om Timrå är på väg dit igen.

Jag önskar dock fortfarande en mer brinnande hunger och hugg kring målet, nu när man ändå behärskar att etablera tryck i motståndarnas zon.

Starkt att ändå kunna etablera tryck

Efter AIK-Timrå (2-1): Timrå hade betydligt lättare att etablera tryck i AIK-zon än vad AIK hade i Timrå-zon. Ändå faller laget med 2-1.

Det är oerhört starkt att kunna etablera tryck. Samtidigt måste det till en dimension till hos detta Timrå-lag. Ett kanadensiskt hunger som hugger och forcerar in mål, på mål, på mål. Som det är nu är effektiviteten alldeles för dålig.

Det är ändå små marginaler och den här matchen hade lika gärna Timrå kunnat vunnit. Timrå faller på en olycklig oorganisation i försvaret vid 2-1. Återigen är det Timrå själva som faller på egna misstag och knappast något som AIK åstadkom.

För övrigt kanske Kent Norberg-planen är att hitta effektiva och "kanadensiska" målskyttar till nästa säsong, då man lär bli flera snäpp bättre framåt målmässigt, nu när det grundläggande bitarna i försvarspelet sitter säkert.

Allt har en början.

För många misstag

Efter HV71-Timrå (3-1): Timrå har aldrig blivit utspelat i någon match hittills i serien. Snarare har förlustmatcherna varit väldigt jämna där små detaljer fällt avgörandet.

Matchen mot HV71 blev också jämn. Timrå började till och med bättre inledningsvis vilket resulterade i en timeout för HV71. Då Timrå inför sista perioden hade 1-2 trodde jag att kvitteringen skulle komma. Men en olycklig utvisning i slutet tog död på Timrås slutforcering. Man fick aldrig chansen.

HV71 vann den här matchen på grund av för många misstag från Timrå. Det har man inte råd med mot HV71. Med lite marginaler hade Timrå kanske ändå kunnat plocka iallafall en poäng, men det blev inte så.

Med denna intensiva och pulshöjande match mot värsta tänkbara motstånd efter uppehållet - som ändå blev en "mycket-nära-match" - åker laget vidare till Solna för match mot AIK på torsdag.

Äntligen snart dags igen

Efter ett uppehåll i Elitserien för en turnering som jag inte följt med något intresse alls, stundar snart nystart. Timrå avslutade oerhört snyggt hemma mot Modo. Kommande veckas meny består av två bortamatcher och en hemmamatch. Hemmamatchen spelas på lördag mot ett Färjestad som det brukar bli jämna matcher mot. HV71 borta på tisdag är riktigt intressant. Ingenting är övermäktigt för Timrå i år. AIK borta är minst lika intressant, då man mot detta Stockholms-lag gått under mest, men har åtskilligt att hämta tillbaka i form av revansch. Premiärvinsten mot de gulsvarta vände en trend. Fanns det en respekt innan så försvann den definitivt då.

Den kommande veckan stavas ändå ödmjukhet. Timrå måste fortsättta spela efter det sätt som varit vägvinnande hittills, det vill säga ett starkt, disciplinerat försvarspel så att motståndarna aldrig kommer igenom, men också ett kvickt och enkelt anfallsspel med puckar in på mål och ett målinriktat och kobravasst jobb, när chanserna ges.

En underbar eftermiddag

Efter Timrå-Modo (3-0): Det här var den största matchen hittills, rent känslomässigt. Jag kunde inte se den, utan följde den intensivt via målservice och annat. Det är alltid en rysare, en thriller att följa Timrå IK. Laget gör få mål och spänningen är alltid olidlig intill slutet.

Förra säsongen förlorade Timrå samtliga matcher mot Modo. Efter ett tag hade iallafall jag givit upp kampen, ja själva känslan mot rivalen, eftersom man symboliskt redan låg på marken och tänkte på helt andra saker.

I år är Timrå IK något helt annat. Vad gäller derbyn så har man i år tagit två poäng borta och nu full pott på hemmaplan mot samma rival, mot samma Modo. Timrå bröt dessutom trenden att andra lag bryter sin egen negativa trend mot just Timrå. Det hände mot Växjö. Det hände mot Brynäs. Modo kom till Timrå efter att inte ha åstadkommit ett endaste mål i två matcher. Ångest-tanken fanns att Modo plötsligt skulle börja göra mål. Men med Timrås 3-0 seger kunde inte Modo bryta sin trend.

Läste att det var fullsatt i Eon-arena. Timrå och alla supportrar fick en otroligt fantastisk eftermiddag, en kollektiv Timrå-fest som de hårt arbetande Timrå-spelarna är så väl värda. Att få slå, och dessutom fullständigt dominera och spela ut rivalen Modo är sannerligen en enorm energi till det här Timrå-laget. Och tre mål räcker gott, med det försvarspel Timrå besitter.

Nu är det uppehåll en vecka och Timrå kan suga på en fantastiskt skön karamell länge och väl, och komma tillbaka sedan fullt laddade.

Med bara tre poäng upp till slutspel.

Själen och hjärtat

Efter Timrå-Brynäs (2-4) Så fort Timrå (inklusive supportrar och alla omkring) haft en god känsla av att på förhand tro på seger- så har det blivit precis tvärtom.

Det slår aldrig fel.

Växjö kom med stukat självförtroende och vann i Timrå. Brynäs kom med fem raka förluster och vann också i Timrå. Två lag som man naturligtvis innan kartlagt läget på. Brynäs tog man dessutom ledningen på, men som man sedan inte behärskade att förvalta.

Historien kryllar av liknande matcher, då man "borde" vunnit.

Timrå kan inte bära upp någon form av favoritskap, eller en ledning i matchen. Det finns liksom inte i det timråiska blodet. Man äts upp och ängslan uppstår. Sedan däremot, efter en smäll - uppkommer ny kraft underifrån, som bär upp laget i ren kamp och slit - och man vinner fler matcher.

Timrå är en liten kommun. Själen och hjärtat klappar inte för det stora och att vara storslagna och mäktiga och på förhand vara favoriter, om än litegrann. Hjärtat ligger i det lilla, i det svaga, och att trots alla odds, slå de stora i en David mot Goliat-kamp. Timrå har större chans att vinna borta mot HV71 i skarpt läge, än hemma mot en nykomling som förlorat mest. Det är egentligen mycket märkligt men samtidigt inte.

Nu är ju Brynäs ändå ett riktigt bra lag men de kom till Eon-arena med en negativ trend, vilket Timrå inte kunde utnyttja.

Att alltid spela iskallt avvaktande

Efter Timrå-Luleå (1-0): Ännu en toppmatch av målvakten Daniel Bellissimo. Och ännu en toppmatch av hela laget, som orkar ha tålamodet att spela tätt och disciplinerat även på hemmaplan. Visst vill hemmapubliken helst se massor med mål, men om årets upplaga av Timrå IK bjuder upp till dans på hemmaplan har det alltförofta visat sig att det trillar in för många mål bakåt  än vad som producerats framåt.

Gårdagens match mot Luleå var ett talande bevis på att man lärt sig av detta, dvs inte tuta och köra och bjuda på skönspel, utan istället spela iskallt och vänta ut motståndarnas misstag. Nu gjorde Luleå exakt samma sak och därför blev det 0-0 efter full tid.

Luleå är också ett erkänt skickligt defensivt lag. Jag är övertygad om att Timrå kan plocka fler poäng mot mer offensiva lag, som kommer bjuda på misstag i sitt stångande mot laget. Detta har fungerat på bortaplan och det känns skönt att det finns tendenser nu att laget behärskar samma taktik på hemmaplan och att det ger resultat, visserligen denna gång via straffavgörande.

Morgondagens hemmamatch mot Brynäs blir riktigt intressant.

Att slå ur underläge

Efter Skellefteå-Timrå (1-3):  Att Timrå lyckades följa upp segern mot Rögle i onsdags med denna imponerande vinst mot topplaget Skellefteå, visar att laget är på rätt väg, även om jag började tvivla efter Växjö-matchen förra veckan. Den matchen gjorde mycket ont.

Laget är inte, och kommer inte att bli någon målmaskin som enkelt producerar mål, hur mycket jag än själv vill se många mål. Jag skrev om behovet av målskyttar av rang tidigare, vilket får ses som ett uttalande i ren besvikelse.

Mönstret för Timrå börjar visa sig i årets Elitserie. Det handlar inte om att laget längre fram kommer börja göra mål i mängder. Utgår vi ifrån målskörden 2-3 mål - som varit standard hittills i segrarna - så kan laget säkert komma upp i 3-4 mål längre fram med de berömda marginalerna som varit emot laget inledningsvis. En målskörd på tre mål i snitt är inte dåligt heller - om ändå den största styrkan ligger i att kriga och slita sönder motståndarna försvarsmässigt.

Det handlar om en fortsatt stark lagmaskin, ett uppoffrande för varandra, en gemensam känsla som gör att topplag - som Skellefteå - inte mäktar med att besegra Timrå.

Timrå är en liten kommun. Det är lätt att bli blind och inte se det stora. Hur kan "lilla" Timrå ha ett lag i högsta serien år efter år? Naturligtvis bidrar Sundsvall med massor, men sportsligt ligger hemligheten i sammanhållningen, i gemenskapen och att ofta behöva slå ur underläge. Det är sällan som någon tror på Timrå IK, vilket förstås är en enorm energi för dem som representerar laget och dem omkring.

Den kom, trepoängaren på hemmaplan!

Efter Timrå-Rögle (3-2):  Segern var långt ifrån övertygande. Men den kom. Tillslut, efter lagets ständiga slit att uppnå stordåd tillsammans, i den mycket starka lagmaskin som redan finns sedan tidigare.

Skillnaden vid förlust och vinst ikväll var enorm för tabellen. Vinst skulle ge sex poäng ner till Rögle. Vid förlust hade lagen haft lika poäng. Jag såg aldrig fram emot matchen, det var en sån där måste-match som man mest vill hoppa över på nåt sätt, med hopp om att det gick bra. Likt förbannat sitter man där, och följer sitt lag.

Det blev vinst. Triump. Seger. Den första segern på hemmaplan i år. Tre mål hemma, ett säsongsrekord bara det. En mental fantastisk push framåt.

Det mentala och psykiska, dvs det som sker uppe i hjärnan, är många gånger betydligt kraftigare än det faktiska lag man har på banan. Timrå har levt med ett hemmaplansspöke sedan i början av 2011, om man bortser från Kvalserien i fjol. Mot Rögle igår bröts ett mönster, en förbannelse. Spöket fladdrade igen men laget lyckades äntligen få det bortblåst långt bort i horisonten och fjärran.

Energin som utkom av gårdagens efterlängtade trepoängare bör ha planterats in i spelarna och givit ett säkrare och mer lustfullt självförtroende inför nästa vecka då tre hemmamatcher väntar. På lördag väntar duktiga Skellefteå borta, en match som jag tror passar Timrå alldeles utmärkt i det positiva och mentala läge man är i just nu.

På onsdag

Efter Frölunda-Timrå (3-1): Ännu en förlust, där laget inte räckte till denna gång. Men hade vi varit utan denna NHL-lockout och utan de NHL-stjärnor som Frölunda därigenom tagit in, så kanske det sett annorlunda ut. Tja, mer finns inte att säga om denna match. Bävar istället inför nästa. Hemmaplan. Mot nykomlingen Rögle. Som ligger sist bakom Timrå. Tre poäng skiljer. Timrå har redan släppt upp Växjö förbi sig i och med den svårsmälta förlusten senast på hemmaplan. Om Timrå bjuder på tre poäng också mot Rögle i sin hemmaplanskräck i år, så blir den här säsongen ett långt lidande igen. Timrå måste i år ha TVÅ lag bakom sig för att undvika en kvalserie som denna gång knappast blir så lättsmält som förra säsongen.

Nåväl. Serien är lång, men man ser dock en tendens på onsdag.

Värva en målskytt av rang

Efter Timrå-Växjö (1-2): Det är bara att konstatera. Timrå har stora problem att göra mål på de många chanser man skapar. Förmågan att göra mål går inte att träna in. Den förmågan besitter de notoriska målgörarna som inte växer på träd, och som också återfinns i de lag som tillhör toppen.

Timrå har byggt ett lag som ska fungera effektivt defensivt. Det är mycket bra. Att därifrån tro att ett målskytte ska lossna rejält, i detta defensiva uppbyggda lag, börjar nu kännas en aning naivt.

Jag tror att ledningen allvarligt bör överväga tanken att värva en målskytt av rang. Det är exakt det som saknas i detta hårt kämpande defensiva lag. Som det är nu, är det ALLDELES för mycket "nära att det kunde blivit mål".

Vem tror att det här laget kommer spruta ut mål plötsligt längre fram. Jag har tyvärr börjat tvivla...

Äntligen lite utdelning

Efter Linköping-Timrå (1-5): Det var egentligen ingen större skillnad i denna match mot de matcher Timrå spelat hittills. Tidigare har man spelat ett starkt försvarsspel men inte haft förmågan att ta initiativet i matcher genom effektivitet framåt. Målen har uteblivit men laget har ändå plockat en hel del poäng på sitt försvarsspel. Efter 1-5 mot Linköping kom äntligen lite utdelning på alla chanser Timrå haft under inledningen av säsongen.

Matchen imorgon hemma mot Växjö blir viktig. För det gäller att också ha förmågan att falla tillbaka till ödmjukheten och följa upp tisdagens succé med nytt hårt arbete och slit för varandra. Frågan är hur det här laget reagerar på att ha gjort fem mål borta mot Línköping. Jag hoppas verkligen att ödmjukheten finns kvar. På det sättet kommer också tur och marginaler följa laget genom säsongen.

Övertydlig ineffektivitet

Efter Timrå-Linköping (1-3): Jag givit Timrå mycket beröm för det gedigna försvarspelet, för lagmaskinen och få insläppta mål. Dock börjar ett mönster urskiljas också åt andra hållet, dvs oförmågan att göra mål. Efter lagets fjärde raka förlust är man nu inne i en nedåtgående trend efter den fina starten av serien med många plockade poäng. Ineffektiviteten kommer bli lagets förfall om man inte snart börjar producera framåt. Jag är dock emot att utnyttja det uppkomna läget med lockouten i NHL och förstärka tillfälligt.

Att Modo ledde serien inför lördagen efter att ha trotsat Hockeyligan och tagit in NHL-spelaren Alexander Steen, är mest en parodi på det nuvarande läget i hockey-Sverige. Frölunda lär också klättra i tabellen efter sitt uttnyttjande av situationen. Vidare har Djurgården haft svårt i Allsvenskan hitills med det spelarmaterial man har till förfogande, men kommer klättra i tabellen med NHL-spelaren Gabriel Landeskog som tydlig ledare.

Min absoluta önskan är att lockouten snart löses så att NHL-spelarna får åka hem där de hör hemma, och allt återgår i sin ordning.

Tredje raka förlusten

Efter Färjestad-Timrå (3-1): Ny förlust i Karlstad. I två perioder var Timrå mycket loja och energilösa. Kanske var det sviter av den smärtsamma förlusten mot Frölunda som man faktiskt borde vunnit. Genom ett snabbt reduceringsmål i sista så blev det ändå match av det hela, tack vare att man bara släppt in två mål på två perioder. Häri ligger både Timrås styrka och svaghet. Styrkan är att man ändå "bara" släpper in två mål i två rätt usla perioder. Svagheten är att man inte förvaltar de chanser som dyker upp. En ribbträff av Hedström vid 1-2 vittnar också om oflyt just nu.

Dags att börja göra mål

Efter Timrå-Frölunda (1-3): Återigen gör Timrå en bra insats och återigen står man där barskrapad på poäng, denna gång helt utan. Ett väl fungerande försvarsspel har givit ett antal poäng hittills i serien vilket är mycket bra. Nu när serien börjar sätta sig och Timrå har fått en position på den nedre halvan, så måste laget börja göra mål. Det kommer inte att hålla i längden att spela starkt försvarsspel och göra 1-2 mål.

Jag tror fortfarande att Timrå kommer växa med tiden men samtidigt går det inte att träna sig till att göra mål, hur samspelta och gedigna man än är som lag. Timrå har blivit en väl fungerande lagmaskin, dock i avsaknad av unika spelare som kan konsten att göra mål på alla möjliga och omöjliga sätt.

Timrå plockar poäng

Efter Timrå-Luleå (2-3 eft str): Det är lätt att bli besviken när den första trepoängaren på hemmaplan fortfarande får vänta, trots 2-0-ledning efter första perioden och stark slutforcering i sista perioden. Dock har nu Timrå spelat mot två väntade topplag och plockat tre poäng sammanlagt. Det är resultatet av ett tight, taktiskt och snålt spel som liknar det som man spelar på bortaplan, men som tagits fram även hemma. Man ska alltid spela efter de förutsättningar man har, och att man tagit poäng mot båda nämnda topplag får ändå ses som en styrka.

Jag tror Timrå kommer att växa ju längre säsongen går. Grundstommen finns där med starkt försvarsspel och gediget arbetande för varandra. Det är effektiviteten framåt som man måste jobba betydligt mer med. Hittar man rätt även där, kommer Timrå klättra uppåt i tabellen.

En lagmaskin

Efter Timrå-Skellefteå (2-1 eft str) :  Allt börjar med sammanhållning, med gemenskap, med laganda. Timrå har hittat något som inte funnits i föreningen på flera år, en lagmaskin som kämpar och krigar för varandra.

Allt har en början, och det börjar alltid där, i gemenskapen.

Idag kämpade Timrå ner Skellefteå, en av guldkandidaterna i vår. I fjol hade Skellefteå enkelt fått göra ett par mål till och vunnit.  Men i år gör inte Timrås motståndare det. Jag skulle önska en större målskörd framåt, som backup mot det effektiva försvarspelet, men allt har en början.

En märklig match

Efter Brynäs-Timrå (3-2): Efter förlusten mot Färjestad hade jag rätt låga förväntningar i matchen borta mot Brynäs. Min förhoppning var att laget kanske kunde studsa tillbaka lite och göra en fullt godkänd match borta mot regerande svenska mästarna. Istället leder Timrå med 2-0 efter första perioden och efter både tur och kämpatakter leder man med ett mål efter två perioder. Efter ett antal stolpträffar och gediget kämpande från Timrå gjorde ändå Brynäs sitt 3-2 och drog längsta strået.

Det kändes stopet. Dock svårt att värdera matchen eftersom det i ärlighetens namn kunde ha stått 2-0 till Brynäs i första perioden. Nej, det här var en konstig match utifrån de förväntningar jag hade. Idag försvarade Timrå en mycket märklig ledning tills det inte gick längre.

Nu har Timrå tre raka hemmamatcher. Skellefteå. Luleå. Frölunda. Absolut inga lätta matcher. Timrå måste dock underkasta sig finlir och att bjuda hemmapubliken på "underhållning" mot dessa lag. Lösningen till poäng i dessa matcher är istället att spela taktiskt, snålt och tight. Precis det som givit de åtta poäng som laget redan vunnit till sig.

Som en ren boost i självförtroendet skulle jag dock önska att laget kunde få briljera liiiite iallafall och samtidigt plocka hem tre poäng. Sånt lyfter och skulle vara en smaklig vitamin i det här nybyggda laget.

Bara en förlust

Efter Timrå-Färjestad (1-4): Efter de framgångar som Timrå visat i inledningen av serien hade jag goda förhoppningar om en riktigt bra insats också mot Färjestad. Och mot nya poäng. Dock föll laget ihop denna kväll i en 1-4 förlust. Kanske infann sig ett övermod och en övertro efter segern mot Rögle i tisdags - att det istället låste sig helt. Man ska dock komma ihåg att Färjestad tillhör topplagen i serien och spelade nog denna match rätt smart efter uppgjorda riktlinjer. Fast å andra sidan gjorde nog HV71 detta i lördags där skillnaden bara blev ett par misstag av Timrå. Nåväl, hursomhelst kom laget aldrig upp i den standard som skapat poäng i tidigare matcher.

Fast vad kan man begära av ett nybyggt lag, på väg upp. Självklart måste vi tillåta misstag och förluster - på vägen upp mot något kommande stort för Timrå IK. Vi kommer igen, och ny match i Gävle på lördag.

Timrå har något stort på gång

Timrå har nu spelat fem matcher i årets Elitserie. Man har åtta poäng. Flera av dessa poäng hade knappast infunnits sig förra säsongen. Något är annorlunda med Timrå i år. Något gick definitivt snett och neråt då "Perra" ledde laget, jag vet inte varför. Men i år finns en helt annan energi, glöd och framförallt lust att arbeta för varandra. Och då offerviljan också ger resultat i form av hittills åtta poäng, kommer det här laget växa oerhört. Bellissimo ska vara förstemålvakt, det tycker jag att han har bevisat nu. Bellissimo är guldklimpen som kommer göra skillnad, då Timrå hitintills inte gör massor med mål.

Välkommen!

Hej! Detta är mitt första inlägg i denna nya blogg om mig och Timrå IK. Hjärtat för Timrå har vuxit alltmer genom åren. Det är fantastiskt att en liten kommun som Timrå kan stoltsera med ett lag i högsta serien. Och dessutom viktigt för hela regionen. Förra säsongen blev en jobbig och tuff resa, mot den Kvalserie som man sedan vände till något positivt. Plötsligt stämde boxplay på ett nästan osannolikt sätt plus försvarsspelet över hela banan. Det gjorde att Timrå vann alla matcher utom en i Kvalserien.

Det finns många spelare kvar i år som upplevde förra säsongen. Hos de spelarna är revanschlustan stor. Timrå har dessutom förstärkt smart med spelare som har en egen inneboende revanschlusta och som fått en stark känsla av förtroende. Det innebär att samtliga spelare bär på en stark energi. Tillsammans skapas sedan en grupp som kan ta sig an vilka motståndare som helst utan rädsla och överdriven respekt. Efter två segrar efter förlängning genom gedigna kämpainsatser ser jag tendenser till att något är annorlunda i år.

I denna blogg kommer jag vara personlig i form av reaktioner, känslor och erfarenheter.