Funderar lite i nuvarande Timrå-kris. Tänk om det ändå är så, att Timrå IK nu har ett starkt försvarspel spikat och klart med Lundström som förstemålvakt. Och att nästa utvecklingsdel är anfallet och effektiviteten.
Anfallen har bevisligen fungerat i de två senaste matcherna efter uppehållet, dock utan mål. Något säger mig att marginalerna grinar oss ill nu när laget försöker utan och innan. Men det kommer vända, så länge laget försöker. Det visar all historik. Marginaler jämnar ut sig.
Timrå ska fortsätta på den inslagna vägen av försök, men kanske inte bara skjuta för skjutandets skull. Det blir ett fånigt mönster bara det. Nej, det är hungern, brinnandet, skåningslösheten, ja rent av elakheten framför mål som avgör. Och den hungern måste varje individ hitta inom sig själv. Det är först då som samtliga bitar kommer falla på plats i anfallsspelet.
Hur mycket jobbar Montén med invididerna? Det är en relevant fråga i detta sammanhang. Man kan ha ett starkt kollektiv som försvarar sig bra. Men man gör inte mål i grupp. Att göra mål tillhör det individuella, och för det krävs ett individuellt arbetssätt och samtal och utveckling av enskilda forwards, vad gäller självförtroende och egen tuffhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar