Att alltid spela iskallt avvaktande

Efter Timrå-Luleå (1-0): Ännu en toppmatch av målvakten Daniel Bellissimo. Och ännu en toppmatch av hela laget, som orkar ha tålamodet att spela tätt och disciplinerat även på hemmaplan. Visst vill hemmapubliken helst se massor med mål, men om årets upplaga av Timrå IK bjuder upp till dans på hemmaplan har det alltförofta visat sig att det trillar in för många mål bakåt  än vad som producerats framåt.

Gårdagens match mot Luleå var ett talande bevis på att man lärt sig av detta, dvs inte tuta och köra och bjuda på skönspel, utan istället spela iskallt och vänta ut motståndarnas misstag. Nu gjorde Luleå exakt samma sak och därför blev det 0-0 efter full tid.

Luleå är också ett erkänt skickligt defensivt lag. Jag är övertygad om att Timrå kan plocka fler poäng mot mer offensiva lag, som kommer bjuda på misstag i sitt stångande mot laget. Detta har fungerat på bortaplan och det känns skönt att det finns tendenser nu att laget behärskar samma taktik på hemmaplan och att det ger resultat, visserligen denna gång via straffavgörande.

Morgondagens hemmamatch mot Brynäs blir riktigt intressant.

Att slå ur underläge

Efter Skellefteå-Timrå (1-3):  Att Timrå lyckades följa upp segern mot Rögle i onsdags med denna imponerande vinst mot topplaget Skellefteå, visar att laget är på rätt väg, även om jag började tvivla efter Växjö-matchen förra veckan. Den matchen gjorde mycket ont.

Laget är inte, och kommer inte att bli någon målmaskin som enkelt producerar mål, hur mycket jag än själv vill se många mål. Jag skrev om behovet av målskyttar av rang tidigare, vilket får ses som ett uttalande i ren besvikelse.

Mönstret för Timrå börjar visa sig i årets Elitserie. Det handlar inte om att laget längre fram kommer börja göra mål i mängder. Utgår vi ifrån målskörden 2-3 mål - som varit standard hittills i segrarna - så kan laget säkert komma upp i 3-4 mål längre fram med de berömda marginalerna som varit emot laget inledningsvis. En målskörd på tre mål i snitt är inte dåligt heller - om ändå den största styrkan ligger i att kriga och slita sönder motståndarna försvarsmässigt.

Det handlar om en fortsatt stark lagmaskin, ett uppoffrande för varandra, en gemensam känsla som gör att topplag - som Skellefteå - inte mäktar med att besegra Timrå.

Timrå är en liten kommun. Det är lätt att bli blind och inte se det stora. Hur kan "lilla" Timrå ha ett lag i högsta serien år efter år? Naturligtvis bidrar Sundsvall med massor, men sportsligt ligger hemligheten i sammanhållningen, i gemenskapen och att ofta behöva slå ur underläge. Det är sällan som någon tror på Timrå IK, vilket förstås är en enorm energi för dem som representerar laget och dem omkring.

Den kom, trepoängaren på hemmaplan!

Efter Timrå-Rögle (3-2):  Segern var långt ifrån övertygande. Men den kom. Tillslut, efter lagets ständiga slit att uppnå stordåd tillsammans, i den mycket starka lagmaskin som redan finns sedan tidigare.

Skillnaden vid förlust och vinst ikväll var enorm för tabellen. Vinst skulle ge sex poäng ner till Rögle. Vid förlust hade lagen haft lika poäng. Jag såg aldrig fram emot matchen, det var en sån där måste-match som man mest vill hoppa över på nåt sätt, med hopp om att det gick bra. Likt förbannat sitter man där, och följer sitt lag.

Det blev vinst. Triump. Seger. Den första segern på hemmaplan i år. Tre mål hemma, ett säsongsrekord bara det. En mental fantastisk push framåt.

Det mentala och psykiska, dvs det som sker uppe i hjärnan, är många gånger betydligt kraftigare än det faktiska lag man har på banan. Timrå har levt med ett hemmaplansspöke sedan i början av 2011, om man bortser från Kvalserien i fjol. Mot Rögle igår bröts ett mönster, en förbannelse. Spöket fladdrade igen men laget lyckades äntligen få det bortblåst långt bort i horisonten och fjärran.

Energin som utkom av gårdagens efterlängtade trepoängare bör ha planterats in i spelarna och givit ett säkrare och mer lustfullt självförtroende inför nästa vecka då tre hemmamatcher väntar. På lördag väntar duktiga Skellefteå borta, en match som jag tror passar Timrå alldeles utmärkt i det positiva och mentala läge man är i just nu.

På onsdag

Efter Frölunda-Timrå (3-1): Ännu en förlust, där laget inte räckte till denna gång. Men hade vi varit utan denna NHL-lockout och utan de NHL-stjärnor som Frölunda därigenom tagit in, så kanske det sett annorlunda ut. Tja, mer finns inte att säga om denna match. Bävar istället inför nästa. Hemmaplan. Mot nykomlingen Rögle. Som ligger sist bakom Timrå. Tre poäng skiljer. Timrå har redan släppt upp Växjö förbi sig i och med den svårsmälta förlusten senast på hemmaplan. Om Timrå bjuder på tre poäng också mot Rögle i sin hemmaplanskräck i år, så blir den här säsongen ett långt lidande igen. Timrå måste i år ha TVÅ lag bakom sig för att undvika en kvalserie som denna gång knappast blir så lättsmält som förra säsongen.

Nåväl. Serien är lång, men man ser dock en tendens på onsdag.

Värva en målskytt av rang

Efter Timrå-Växjö (1-2): Det är bara att konstatera. Timrå har stora problem att göra mål på de många chanser man skapar. Förmågan att göra mål går inte att träna in. Den förmågan besitter de notoriska målgörarna som inte växer på träd, och som också återfinns i de lag som tillhör toppen.

Timrå har byggt ett lag som ska fungera effektivt defensivt. Det är mycket bra. Att därifrån tro att ett målskytte ska lossna rejält, i detta defensiva uppbyggda lag, börjar nu kännas en aning naivt.

Jag tror att ledningen allvarligt bör överväga tanken att värva en målskytt av rang. Det är exakt det som saknas i detta hårt kämpande defensiva lag. Som det är nu, är det ALLDELES för mycket "nära att det kunde blivit mål".

Vem tror att det här laget kommer spruta ut mål plötsligt längre fram. Jag har tyvärr börjat tvivla...

Äntligen lite utdelning

Efter Linköping-Timrå (1-5): Det var egentligen ingen större skillnad i denna match mot de matcher Timrå spelat hittills. Tidigare har man spelat ett starkt försvarsspel men inte haft förmågan att ta initiativet i matcher genom effektivitet framåt. Målen har uteblivit men laget har ändå plockat en hel del poäng på sitt försvarsspel. Efter 1-5 mot Linköping kom äntligen lite utdelning på alla chanser Timrå haft under inledningen av säsongen.

Matchen imorgon hemma mot Växjö blir viktig. För det gäller att också ha förmågan att falla tillbaka till ödmjukheten och följa upp tisdagens succé med nytt hårt arbete och slit för varandra. Frågan är hur det här laget reagerar på att ha gjort fem mål borta mot Línköping. Jag hoppas verkligen att ödmjukheten finns kvar. På det sättet kommer också tur och marginaler följa laget genom säsongen.

Övertydlig ineffektivitet

Efter Timrå-Linköping (1-3): Jag givit Timrå mycket beröm för det gedigna försvarspelet, för lagmaskinen och få insläppta mål. Dock börjar ett mönster urskiljas också åt andra hållet, dvs oförmågan att göra mål. Efter lagets fjärde raka förlust är man nu inne i en nedåtgående trend efter den fina starten av serien med många plockade poäng. Ineffektiviteten kommer bli lagets förfall om man inte snart börjar producera framåt. Jag är dock emot att utnyttja det uppkomna läget med lockouten i NHL och förstärka tillfälligt.

Att Modo ledde serien inför lördagen efter att ha trotsat Hockeyligan och tagit in NHL-spelaren Alexander Steen, är mest en parodi på det nuvarande läget i hockey-Sverige. Frölunda lär också klättra i tabellen efter sitt uttnyttjande av situationen. Vidare har Djurgården haft svårt i Allsvenskan hitills med det spelarmaterial man har till förfogande, men kommer klättra i tabellen med NHL-spelaren Gabriel Landeskog som tydlig ledare.

Min absoluta önskan är att lockouten snart löses så att NHL-spelarna får åka hem där de hör hemma, och allt återgår i sin ordning.

Tredje raka förlusten

Efter Färjestad-Timrå (3-1): Ny förlust i Karlstad. I två perioder var Timrå mycket loja och energilösa. Kanske var det sviter av den smärtsamma förlusten mot Frölunda som man faktiskt borde vunnit. Genom ett snabbt reduceringsmål i sista så blev det ändå match av det hela, tack vare att man bara släppt in två mål på två perioder. Häri ligger både Timrås styrka och svaghet. Styrkan är att man ändå "bara" släpper in två mål i två rätt usla perioder. Svagheten är att man inte förvaltar de chanser som dyker upp. En ribbträff av Hedström vid 1-2 vittnar också om oflyt just nu.

Dags att börja göra mål

Efter Timrå-Frölunda (1-3): Återigen gör Timrå en bra insats och återigen står man där barskrapad på poäng, denna gång helt utan. Ett väl fungerande försvarsspel har givit ett antal poäng hittills i serien vilket är mycket bra. Nu när serien börjar sätta sig och Timrå har fått en position på den nedre halvan, så måste laget börja göra mål. Det kommer inte att hålla i längden att spela starkt försvarsspel och göra 1-2 mål.

Jag tror fortfarande att Timrå kommer växa med tiden men samtidigt går det inte att träna sig till att göra mål, hur samspelta och gedigna man än är som lag. Timrå har blivit en väl fungerande lagmaskin, dock i avsaknad av unika spelare som kan konsten att göra mål på alla möjliga och omöjliga sätt.

Timrå plockar poäng

Efter Timrå-Luleå (2-3 eft str): Det är lätt att bli besviken när den första trepoängaren på hemmaplan fortfarande får vänta, trots 2-0-ledning efter första perioden och stark slutforcering i sista perioden. Dock har nu Timrå spelat mot två väntade topplag och plockat tre poäng sammanlagt. Det är resultatet av ett tight, taktiskt och snålt spel som liknar det som man spelar på bortaplan, men som tagits fram även hemma. Man ska alltid spela efter de förutsättningar man har, och att man tagit poäng mot båda nämnda topplag får ändå ses som en styrka.

Jag tror Timrå kommer att växa ju längre säsongen går. Grundstommen finns där med starkt försvarsspel och gediget arbetande för varandra. Det är effektiviteten framåt som man måste jobba betydligt mer med. Hittar man rätt även där, kommer Timrå klättra uppåt i tabellen.

En lagmaskin

Efter Timrå-Skellefteå (2-1 eft str) :  Allt börjar med sammanhållning, med gemenskap, med laganda. Timrå har hittat något som inte funnits i föreningen på flera år, en lagmaskin som kämpar och krigar för varandra.

Allt har en början, och det börjar alltid där, i gemenskapen.

Idag kämpade Timrå ner Skellefteå, en av guldkandidaterna i vår. I fjol hade Skellefteå enkelt fått göra ett par mål till och vunnit.  Men i år gör inte Timrås motståndare det. Jag skulle önska en större målskörd framåt, som backup mot det effektiva försvarspelet, men allt har en början.