Efter Skellefteå-Timrå (1-3): Att Timrå lyckades följa upp segern mot Rögle i onsdags med denna imponerande vinst mot topplaget Skellefteå, visar att laget är på rätt väg, även om jag började tvivla efter Växjö-matchen förra veckan. Den matchen gjorde mycket ont.
Laget är inte, och kommer inte att bli någon målmaskin som enkelt producerar mål, hur mycket jag än själv vill se många mål. Jag skrev om behovet av målskyttar av rang tidigare, vilket får ses som ett uttalande i ren besvikelse.
Mönstret för Timrå börjar visa sig i årets Elitserie. Det handlar inte om att laget längre fram kommer börja göra mål i mängder. Utgår vi ifrån målskörden 2-3 mål - som varit standard hittills i segrarna - så kan laget säkert komma upp i 3-4 mål längre fram med de berömda marginalerna som varit emot laget inledningsvis. En målskörd på tre mål i snitt är inte dåligt heller - om ändå den största styrkan ligger i att kriga och slita sönder motståndarna försvarsmässigt.
Det handlar om en fortsatt stark lagmaskin, ett uppoffrande för varandra, en gemensam känsla som gör att topplag - som Skellefteå - inte mäktar med att besegra Timrå.
Timrå är en liten kommun. Det är lätt att bli blind och inte se det stora. Hur kan "lilla" Timrå ha ett lag i högsta serien år efter år? Naturligtvis bidrar Sundsvall med massor, men sportsligt ligger hemligheten i sammanhållningen, i gemenskapen och att ofta behöva slå ur underläge. Det är sällan som någon tror på Timrå IK, vilket förstås är en enorm energi för dem som representerar laget och dem omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar