fredag 30 november 2012

Utveckla hungern hos individen

Funderar lite i nuvarande Timrå-kris. Tänk om det ändå är så, att Timrå IK nu har ett starkt försvarspel spikat och klart med Lundström som förstemålvakt. Och att nästa utvecklingsdel är anfallet och effektiviteten.

Anfallen har bevisligen fungerat i de två senaste matcherna efter uppehållet, dock utan mål. Något säger mig att marginalerna grinar oss ill nu när laget försöker utan och innan. Men det kommer vända, så länge laget försöker. Det visar all historik. Marginaler jämnar ut sig.

Timrå ska fortsätta på den inslagna vägen av försök, men kanske inte bara skjuta för skjutandets skull. Det blir ett fånigt mönster bara det. Nej, det är hungern, brinnandet, skåningslösheten, ja rent av elakheten framför mål som avgör. Och den hungern måste varje individ hitta inom sig själv. Det är först då som samtliga bitar kommer falla på plats i anfallsspelet.

Hur mycket jobbar Montén med invididerna? Det är en relevant fråga i detta sammanhang. Man kan ha ett starkt kollektiv som försvarar sig bra. Men man gör inte mål i grupp. Att göra mål tillhör det individuella, och för det krävs ett individuellt arbetssätt och samtal och utveckling av enskilda forwards, vad gäller självförtroende och egen tuffhet.

torsdag 29 november 2012

Kopia

Efter Modo-Timrå (2-0): Timrå kopierar Frölunda-matchen helt och hållet och förlorar denna gång med 2-0. Bra försvarsspel, bra Lundström i målet, bra tryck framåt med många målchanser, men pucken går helt enkelt inte in.

Mönstret är tydligt. Timrå började serien mycket bra, där de få mål man gjorde räckte till många segrar tack vare ett starkt försvarspel. Men redan då märktes bristerna i målskyttet där laget gjorde i snitt 2-3 mål framåt vilket kändes för lite. Efter uppehållet har problemet med målskyttet kommit i ännu större fokus. Om målskyttet inte var bra tidigare så har det låst sig rejält nu.

Frågan är om det kommer att bli bättre. De forwards som värvats till laget har inte blommat ut eller visat det kunnande, den målhunger och spetskompetens som krävs.

Man får dock hoppas att det vänder för laget, så att nåt mål igen får upp självförtroendet.

Jag skulle vara nöjd om Timrå åtminstone gör sina 2-3 mål per match och lever på sitt försvarspel.

tisdag 27 november 2012

Om "fotbollsresultatet" 0-1

Efter Timrå-Frölunda (0-1): Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka kring den här matchen. För det första såg jag den aldrig men förstod av rapporterna att Timrå visade stark vilja och skapade både tryck och flertalet chanser. Joakim Lundström i målet inger ett betydligt större lugn än Bellissimo, vilket smittar av sig på försvararna som gör en bättre match ikväll.

Men sen är det åter detta med ineffektiviteten.

De matcher som Timrå vunnit i år har grundat sig i att man varit i ledning och sen kunnat försvara sig på sitt starka sätt, plus kanske göra ett par mål ytterligare framåt då motståndarna måste öppna upp sig. Eftersom Timrå just nu har fasligt svårt att göra mål, så minimeras vinstchansen då laget kommer i underläge och motståndarna täpper till.

Den här matchen var nästan pinsamt övertydlig med tanke på detta. Frölunda tar ledningen med 1-0 och åker hem med tre poäng på det resultatet.

Jag skulle också tacka och ta emot då.

lördag 24 november 2012

Ett mörker

Efter Växjö-Timrå (3-0). Jag hade väldigt dåliga vibbar inför den här matchen. Och tyvärr besannades de. Det var frustrerande och närmast plågsamt många gånger att följa denna match (gratis via C-more av någon anledning). Bellissimo gör ännu en dålig match tillsammans med Timrå-försvaret, som såg stressat och oskärpt ut. Till slut orkade jag inte ens räkna till antalet bjudningar eller hopplösa felpassningar som förekom. Och framåt fanns idag inte ens kraften att etablera något större tryck, än mindre att skapa heta målchanser.

Nej, det här var ett stort mörker och jag ogillar rejält den lilla tendens som infunnit sig just nu. Det är visserligen fortfarande jämnt i tabellen men känslan är att kvalserien känns närmare än slutspel. För håller denna tendens i sig kommer laget sugas ner alltmer mot botten.

Efter den fina Modo-vinsten innan uppehållet har Timrå inte alls kommit upp i samma nivå. Visserligen tog man en meriterad vinst mot Färjestad hemma förra lördagen, men problemet är att detta lag tagit som vana att följa upp en succè med att gå ner sig i matcherna efteråt.

Alla de poäng Timrå tagit har till stora delar berott på ett gediget försvarspel där man arbetar för varandra. Det är Timrås styrka i årets Elitserie. Men detta är samtidigt inget som bara finns där automatiskt. Efter en vinst och succé är det precis som om många spelare tror just detta. Många tycks gå ut i nästa match och glittrar och vill spela anfallsspel. Tja, åtminstone fungerar inte det starka försvarspelet igen av någon anledning, där man just sliter för varandra.

Det här måste man pränta in i spelarna. Timrå har i år inte ett lag som kan vinna matcher med 4-1, 5-2, 6-3 eller liknande. När laget går ifrån den starka lagandan i försvarspelet förlorar man istället med

3-5 mot Hv71.
2-5 mot Linköping.
0-3 mot Växjö.

5-13 i målskillnad på de tre senaste matcherna talar sitt tydliga språk.

Timrå vinner och förlorar mot fel lag också. Vinster mot Skellefteå, Modo och Färjestad är sköna givetvis, men inte på bekostnad av förluster mot bottenkollegor som AIK, Växjö och Rögle, även om man lyckades vinna mot Rögle i senaste mötet.

Om man i mörkret ska hitta något positivt, så är det ändå karaktären i laget, den laganda som burit fram laget mot alla poäng hittills under säsongen. Det fanns signaler i andra halvan av matchen som tydde på en gemensam vilja att komma igen.

torsdag 22 november 2012

För många misstag

Efter Linköping-Timrå (5-2): Linköping tar ledningen efter blott 39 sekunder. Ett tag låg Timrå under med 2-0. Ändå förmår laget att gå upp till 2-2 vilket är starkt. Men innan man ens landat i detta så åstadkommer Timrå åter ett uselt försvarspel som leder till Linköpings 3-2 och uppförsbacken dyker upp igen för Timrå.

Timrå kom fel hela tiden i denna match och Linköping behövde inte göra någon av sina bättre matcher. Det börjar dock dra ihop sig kring de nedre strecken nu när hälften av Elitserien är spelad. Att Timrå plötsligt har släppt in tio mål på bara två matcher plus fortsatt ineffektivitet i målproduktionen är något som poppar upp som ett klart orosmoment i dagsläget. Laget måste få en trend i att vinna matcher, inte vinna nån match då och då.

onsdag 21 november 2012

För stor respekt

Efter Timrå-HV71 (3-5): När Timrå ledde inför sista perioden med 3-2 mot serieledaren, fick jag något mäktigt och storslaget över mig, en känsla av ett enormt stordåd värt detta hårt kämpande Timrå. När matchen var slut hade ändå HV71 vunnit, med klara 0-3 i sista perioden.

Kanske spelarna kände samma sak. Att leda med 3-2 mot serieledaren. Då vill man inte göra bort sig, även om man vill väldigt mycket - då chansen mot storheten ligger dallrande inom räckhåll. Jag tror det for en mängd tankar i huvudet på spelarna då man klev ut på isen för tredje perioden. Problemet var att alla inte tänkte samma sak - att kämpa ner HV71 gemensamt och som ett lag. Istället for spelarna runt i egna tankar med respekt för HV71, att inget som helst fungerade i sista perioden. 0-3 som sagt.

Men det här Timrå-laget har framtiden för sig. Timrå har aldrig blivit utspelat i år. Och att stå upp mot ett av Elitseriens absolut bästa lag tyder på en stark karaktär i Timrå-laget.

Allt har en början.

söndag 18 november 2012

Hemmaplan!

Efter Timrå-Färjestad (3-1): Det som är mest glädjande med denna seger, är bibehållandet av en positiv trend på hemmaplan, något som varit helt sönderslitet tidigare. Laget har konstigt nog varit betydligt mer avslappnade och fokuserade i bortaspelet, medans det sett mer spänt och svårt i hemmamatcherna då man naturligt vill visa sina hemmasupportar vad man kan.

Efter att hemmaplan-spöket jagades bort med matchen "Timrå-Rögle (3-2)", efter att man försvarsmässigt och tålmodigt plockat ner Luleå i matchen "Timrå-Luleå (1-0)", efter att man utfört en underbar laginsats i derbykampen "Timrå-Modo (3-0)" följer Timrå upp hemmasegerraden med mäktiga 3-1 mot Färjestad.

Timrå gick ut hårt, exakt som man alltid ska göra. 3-0 efter första perioden hämtade aldrig topplaget Färjestad igen. Andningspaus får motståndarna göra när de fått stryk och är på väg hem igen, och sitter med sina mobiltelefoner och suktar efter frugan.

Det fanns en tid då motståndarna hade enorm respekt för Timrås hemmamatcher. Man visste att det skulle bli svårt, dvs att man behövde mobilisera samma gedigna och ursinniga kamp tillbaka. Det fanns en tid då Eon-arena krävde väldigt mycket av motståndarna för att ens ta poäng.

Tänk om Timrå är på väg dit igen.

Jag önskar dock fortfarande en mer brinnande hunger och hugg kring målet, nu när man ändå behärskar att etablera tryck i motståndarnas zon.