Själen och hjärtat

Efter Timrå-Brynäs (2-4) Så fort Timrå (inklusive supportrar och alla omkring) haft en god känsla av att på förhand tro på seger- så har det blivit precis tvärtom.

Det slår aldrig fel.

Växjö kom med stukat självförtroende och vann i Timrå. Brynäs kom med fem raka förluster och vann också i Timrå. Två lag som man naturligtvis innan kartlagt läget på. Brynäs tog man dessutom ledningen på, men som man sedan inte behärskade att förvalta.

Historien kryllar av liknande matcher, då man "borde" vunnit.

Timrå kan inte bära upp någon form av favoritskap, eller en ledning i matchen. Det finns liksom inte i det timråiska blodet. Man äts upp och ängslan uppstår. Sedan däremot, efter en smäll - uppkommer ny kraft underifrån, som bär upp laget i ren kamp och slit - och man vinner fler matcher.

Timrå är en liten kommun. Själen och hjärtat klappar inte för det stora och att vara storslagna och mäktiga och på förhand vara favoriter, om än litegrann. Hjärtat ligger i det lilla, i det svaga, och att trots alla odds, slå de stora i en David mot Goliat-kamp. Timrå har större chans att vinna borta mot HV71 i skarpt läge, än hemma mot en nykomling som förlorat mest. Det är egentligen mycket märkligt men samtidigt inte.

Nu är ju Brynäs ändå ett riktigt bra lag men de kom till Eon-arena med en negativ trend, vilket Timrå inte kunde utnyttja.